Omtänksam hund

I gårkväll fick jag väldigt ont i huvudet. Sådär fruktansvärt ont så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Illamåendet kom också som ett brev på posten. Testade att ta migräntablett men fick ingen som helst lindring.
Tror nog inte längre att det är migrän jag får, trots alla symptom som synbortfall, illamående, ljuskänslighet och så vidare...
Iallafall så gick jag upp för att lägga mig i sängen och försöka sova bort huvudvärken. På väg upp för trappan kände jag att det var någon som följde mig med blicken och det tog inte lång tid innan Dexter satt bredvid min säng. I vanliga fall brukar han lägga huvudet på mig eller buffas för att bli klappad men inte idag. Han bara satt och studerade mig. Att han inte hade varit ute och kvällskissat verkade inte bekymra honom.
När jag vaknade flera timmar senare och gick upp för att borsta tänderna och väcka Gustav som också lyckats somna med kläderna på var det precis som att han förstod att jag inte hade lika ont längre utan att det var ok att lämna min sida. Dexter fick en mycket sen kvällspromenad och sov sen resten av natten i hallen i stället.
Min lilla omtänksamma hund!